1602-1674
Philippe de Champaigne Locations
His artistic style was varied: far from being limited to the realism traditionally associated with Flemish painters, it developed from late Mannerism to the powerful lyricism of the Baroque. It was influenced as much by Rubens as by Vouet, culminating in an aesthetic vision of the world and of humanity that was based on an analytic view of appearances and on psychological truth. He was perhaps the greatest portrait painter of 17th-century France. At the same time he was one of the principal instigators of the Classical tendency and a founder-member of the Acadmie Royale de Peinture et de Sculpture. His growing commitment to the Jansenist religious movement (see JANSENISM) and the severe plainness of the works that it inspired has led to his being sometimes considered to typify Jansenist thinking, with its iconoclastic impulse, in spite of the opposing evidence of his other paintings. He should be seen as an example of the successful integration of foreign elements into French culture and as the representative of the most intellectual current of French painting. Related Paintings of Philippe de Champaigne :. | little girl with falcon | Cardinal Richelieu | Triple Portrait of Cardinal de Richelieu | Les enfants Habert de Montmor | The Nativity | Related Artists:
Jacob de Backer (c. 1555 - c. 1585) was a Flemish Mannerist painter and draughtsman active in Antwerp between about 1571 and 1585.
According to the RKD he was born in Antwerp in c.1540/45 and died there c.1591-1600.De Backer was abandoned by his father as a young boy. Carel van Mander reports that the artist studied with Antonio van Palermo and Hendrik van Steenwijk I, but that Palermo worked him so hard that the young de Backer died in the arms of his master's daughter at the age of thirty.
Although the artist painted in the high mannerist style of Giorgio Vasari, he never appeared to travel to Italy. A series of the "Seven Deadly Sins", however, was bought in Antwerp by Alessandro Farnese's secretary Cosimo Masi in 1594 and taken to Italy.These paintings are now in the Museo di Capodimonte in Naples. Other attributable works include a Last Judgment triptych by him or his studio for Christophe Plantin's tomb in the Antwerp Cathedral (c. 1589; illustrated right), and an Allegory of the Three Ages of Man in the Hermitage Museum, St. Petersburg.
He is not to be confused with the Dutch Golden Age painter Jacob Adriaensz Backer from
tidemandTidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania.
Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger.
Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875).
Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
WERTINGER, HansGerman painter (b. 1465, Landshut, d. 1533, Landshut)
German painter and woodcutter. An artist as ambitious as Lucas Cranach I, he became one of Germany's first accredited court painters, working for the Dukes of Landshut in the triangular area defined by Ingolstadt, Straubing and Munich. The son of a functionary working for the Dukes, he was probably first taught by a certain Sigmund Gleism?ller (c. 1449-1511). Hans Mair (Mair von Landshut), who had come from Augsburg and had settled in Landshut, seems to have prompted him to work as a journeyman in Augsburg. His acquisition of citizen's rights in Landshut in 1491 suggests he was a master by that date. Mair seemingly procured him a series of commissions between 1497 and 1499 from Prince Bishop Philipp of Freising (1480-1541). The only work to survive from this period, however, is the large panel of the Life of St Sigismund (1498) in Freising Cathedral. It retains the deep tones associated with Augsburg painting, and its shape, with a pointed arch at the top, must also have been developed in Augsburg. As in Mair's work, several scenes are assembled in the arch and the side sections, creating a cramped Late Gothic framing architecture,